Hot eller tillgång?

I Kolosserbrevet kaptiel 1:18 står det att Kristus är huvudet för kroppen, församlingen. Det innebär att om man älskar Gud av hela sitt hjärta så älskar man också församlingen. Man kan inte separera Gud från församlingen, eftersom Han är församlingens huvud. Gud förväntar sig att allt det Han står för reflekteras i den lokala församlingen. Så min utgångspunkt är att det Gud vill göra, gör Han genom församlingen - som är du och jag.

Vi är bristfälliga, klantar till det många gånger.. men likväl så är Hans kärlek och Hans nåd så stor och så full av "come back" att Han aldrig ger upp om oss. Den universiella församlingen är en sak, men den lokala församlingen är ett uttryck för det som vi människor längtar efter - gemenskap. Både med varandra och med Gud. I den lokala församlingen finns en struktur som är ett riktmärke, en måttstock som lägger grunden och förutsättningen för en församling som Gud längtar se. De fem tjänstegåvorna är beskrivet i Ef 4:11. De är uppräknade i en viss ordning som jag inte går in på nu, men profetens tjänst är den tjänst som jag upplever vi pratat minst om och som vi många gånger har ett speciellt förhållande till. De fem tjänstegåvorna är givna av Gud själv till församlingen för att den ska byggas upp och för att den ska bli effektiv. Alla tjänstegåvorna är lika inför Gud men har olika uppdrag och tillsammans ger de förutsättningar för att kroppen ska växa till.

Vi behöver återerövra respekten och förståelsen för den profetiska tjänsten idag, även i Sverige. Det är många som är sårade på detta område och det är många som är rädda för bara namnet "profet", eftersom man har en historia där man mött allt från övertramp till sjuka "profetior" som är kopplade både till pengar och till osunda lojaliteter. Sånt kommer inte från Gud. Gud binder inte människor till tjänsterna. I Gamla Testamentet var skriftprofeterna människor som genom en uppenbarelse fick tala Ord direkt från Gud. De utmanade folket, nästan ibland provocerade men också inspirerande. Omvändelse och bottanken var central och stark. Det var Ord till förmaning och till omvändelse från onda vägar. Jeremia är bland andra en profet som i kapitel 1:10 visar att det är profetens roll att både riva ner och förgöra det som är falskt och fel för att sedan vara med och bygga upp. När muren byggdes Jerusalem ser man att profeterna var med i arbetet och talade Ord och uppmuntran. De fanns med i arbetet.

En skillnad mellan GT och NT är ju att i GT vilade Guds ande över vissa och det gjorde att man var helt beroende av att profeterna hörde från Gud. Efter pingstdagen har Gud genom Jesus Kristus gett oss Den Helige Ande, där vi alla kan få leva i en profetisk dimension och få tag i alla nådegåvorna. Men trots gåvorna så räknas tjänstegåvorna upp och Jesus själv hänvisar i sin undervisning till GT:s profeter och även i sin samtid i NT så talar han om profeterna som fanns. Idag är Anden utgjuten över allt kött och alla kan leva i en profetisk dimension men i församlingen finns tjänstgåvorna för att fylla en funktion. Funktion före position, som alltid. Profeterna i vår tid (NT:s tid) ska fortfarande ta emot och tala Guds Ord men de ska kanske framförallt utrusta Guds folk till att leva profetiskt och peka på Ordets auktoritet. Apostlar och profeter Den finns en koppling mellan apostlarna och profeterna (Apg 13:1-4, 15:32, 21:10-11).

Så profeterna är alltså kopplade till det apostoliska arbetet i en församling. Vad är en apostel utan en profet? Är profeten ett hot eller en tillgång? Dess frågor är relevanta. I ett initialskede i en församling är den apostoliska tjänsten beroende av profetens tjänst. För mig är detta självklart. Varför har vi då inte pratat så mycket om profetens tjänst? Kanske för att de som rör vid namnet får en "stämpel" på sig, kanske för att det är en tjänst som inte är lika "synlig" eller "distinkt" som en Apostel. Oavsett så är det hög tid att aktualisera, skapa forum och plattformar även i Sverige för att på ett sunt och odramatiskt sätt både rekognosera, identifiera och erkänna profettjänsten. Den är viktig, kanske helt avgörande. De som fått uppdraget och kallelsen att fungera som profet idag, där tjänsten växer fram över tid, har en mycket viktig tjänst och den kommer inte vara lätt att bära.

Utmaningarna består bland annat av en känsla av ensamhet, attacker av fördömelse, förkastelse, utanförskap osv. Dessa utmaningar kanske vi kan reducera genom att identifiera och skapa sunda mötesplatser för detta. Precis som man gör med församlingsplanterare, lovsångsledare osv. Jag upplever också att det finns områden som kanske är extra viktiga på ett speciellt sätt i den profetiska tjänsten. En människas frukt växer fram genom karaktären. Jesus varnar för falska profeter. På deras frukt känner man trädet. (Matt 7:15-23). Leder profetens tjänst människor till Ordet och Gud själv? En profet lever alltid i spänningsfältet mellan Ordets auktoritet och det han ser i verkligheten. En profettjänst ska också vara kopplat, integrerad och erkänd i en lokal församlingsgemenskap. En profettjänst måste också vara öppen att få sina uppenbarelser och profetord prövade i församlingen. (1 Kor 14:29-32) Profetens uppgift är att vara Guds mun. Kanske profeten inte ens förstår det han själv förmedlar ibland, att det går rakt emot sunt förnuft men att det ändå luktar Gud. Tidsperspektivet blir ofta en komplex sak för profetens inre syn. En profetia kan få en bokstavlig uppfyllelse, men kan också vara en andlig uppfyllelse och den kan ske stegvis.

Utan profettjänsten i GT skull ingen känt till att Jesus skulle födas i Betlehem. Ingen hade vetat att judarna skull få tillbaka sitt land och kunna återvända dit. I NT hade profeten också en tydlig roll. Tänk bara tanken om det inte hade varit några profeter kopplade till de församlingar som grundades i den första kristna kyrkans tid..... ?

Den profetiska dimensionen är en genomgående kraft i hela Bibeln för att Gud ska tala. Idag kanske den största utmaningen för profettjänsten är inom; teologin, liberaliseringen inom moralfrågor både i kyrkan och utanför, överlåtelsen till Ordet och dess auktoritet och dess konsekvenser. Apostlarna har en given plats idag och har alltid haft det och det är lika med profettjänsten. Vågor vi ta emot dessa gåvor?

/